![[Recension] Less is More: How Degrowth Will Save the World (Jason Hickel) Sammanfattad](https://episodes.castos.com/660078c6833215-59505987/images/2289561/c1a-085k3-25mv82qnsm5o-a8pqrc.jpg)
Show Notes
Less is More: How Degrowth Will Save the World (Jason Hickel)
- Amazon Sweden Store: https://www.amazon.se/dp/1786091216?tag=9natreesweden-21
- Amazon Worldwide Store: https://global.buys.trade/Less-is-More%3A-How-Degrowth-Will-Save-the-World-Jason-Hickel.html
- eBay: https://www.ebay.com/sch/i.html?_nkw=Less+is+More+How+Degrowth+Will+Save+the+World+Jason+Hickel+&mkcid=1&mkrid=711-53200-19255-0&siteid=0&campid=5339060787&customid=9natree&toolid=10001&mkevt=1
- Läs mer: https://swedish.top/read/1786091216/
#degrowth #posttillväxt #klimatpolitik #globalrättvisa #hållbarekonomi #LessisMore
Det här är de viktigaste lärdomarna från den här boken.
För det första, Tillväxtparadigmet och dess dolda kostnader, En central poäng i boken är att ekonomisk tillväxt ofta behandlas som ett neutralt mått på framsteg, trots att BNP inte skiljer mellan värdeskapande och skadliga aktiviteter. Hickel lyfter hur tillväxtlogiken pressar fram ökande resursuttag, mer utsläpp och snabbare omvandling av landskap, samtidigt som vinsterna fördelas ojämnt. Han diskuterar hur ekonomier byggs för att kräva expansion för att hålla sysselsättning, skattebas och företagsvinster uppe, vilket gör att politiken låses vid att ständigt skapa mer produktion och konsumtion. I detta perspektiv blir ekologiska kriser inte olyckor, utan förutsägbara följder av ett system som behöver växa oavsett konsekvenser. Resonemanget kopplar också till hur reklam, planerat slitage och kreditdriven konsumtion kan fungera som verktyg för att hålla efterfrågan igång. Därmed blir frågan inte bara hur vi minskar utsläppen, utan varför vi organiserar ekonomin så att den måste expandera för att fungera.
För det andra, Historiska rötter: kolonialism, inhägnader och billig natur, Hickel placerar dagens globala ekonomi i en längre historia där tillväxtens möjligheter delvis skapades genom våld, expropriation och ojämlika handelsrelationer. Han beskriver hur koloniala strukturer och inhägnader av gemensamma resurser omvandlade människor och natur till insatsvaror i en expanderande marknadsekonomi. Ett återkommande tema är idén om billig natur och billigt arbete: att välstånd i vissa delar av världen har byggt på att kostnaderna, ekologiskt och socialt, skjutits över på andra platser. I modern form syns detta i globala leverantörskedjor, råvaruexport och skuldsättning som kan begränsa handlingsutrymme i låg- och medelinkomstländer. Genom att förstå dessa rötter blir degrowth inte enbart en klimatstrategi, utan också en rättvisefråga där historiska obalanser behöver erkännas och adresseras. Boken pekar på att en omställning måste undvika att lägga bördan på dem som redan konsumerar minst, och i stället rikta fokus mot överkonsumtion och maktstrukturer i rikare ekonomier.
För det tredje, Teknik, effektivitet och myten om grön tillväxt, Ett viktigt spår är kritiken av antagandet att vi kan fortsätta öka produktion och konsumtion samtidigt som vi minskar miljöpåverkan tillräckligt snabbt. Hickel diskuterar hur effektiviseringar ofta äts upp av ökad total efterfrågan, samt hur materiella flöden och energibehov tenderar att följa ekonomins storlek. Han problematiserar begreppet frikoppling mellan BNP och resursanvändning, och menar att även om relativa förbättringar är möjliga kan absolut frikoppling i den takt som krävs vara svår att uppnå globalt. Teknik framställs inte som oviktig, men som otillräcklig om den kombineras med ett system som premierar expansion. Han tar också upp att en del så kallade gröna lösningar kräver stora mängder metaller, mark och energi, vilket skapar nya konflikter och ekologiska tryck. Slutsatsen blir att klimatpolitiken behöver mer än innovation och marknadssignaler; den behöver mål för minskad genomströmning av energi och material, särskilt i höginkomstländer, samtidigt som välfärd och trygghet säkras på andra sätt än via tillväxt.
För det fjärde, Degrowth som välfärdsprojekt: arbete, tid och livskvalitet, Boken beskriver degrowth som en strategi för att förbättra livsvillkor snarare än att försämra dem. Hickel lyfter hur mycket av konsumtionsökningen i rika ekonomier inte nödvändigtvis höjer välbefinnandet, samtidigt som stress, tidsbrist och osäkerhet kan öka. Därför argumenterar han för att omställningen bör handla om att omfördela resurser och tid: kortare arbetstid, starkare sociala skyddsnät och investeringar i offentlig service som vård, utbildning, kollektivtrafik och bostäder. Genom att göra grundläggande behov mindre beroende av privat köpkraft kan trycket på ständig inkomsttillväxt minska. Han diskuterar också hur vissa sektorer kan behöva växa, exempelvis omsorg och reparation, medan andra kan krympa, exempelvis fossilintensiva och statusdrivna konsumtionsområden. Degrowth framställs därmed som en medveten omprioritering: mer av det som skapar trygghet och gemenskap, mindre av det som driver utsläpp och överuttag. Detta knyts till idén att frihet kan öka när människor får mer tid och stabilitet, snarare än fler varor.
Slutligen, Politiska verktyg och global rättvisa i omställningen, Hickel diskuterar hur en planerad nedväxling kräver politiska beslut, inte enbart individuella livsstilsval. Han tar upp styrmedel som kan begränsa resursuttag och utsläpp, samt omforma incitament i finans- och näringsliv. Exempel i hans resonemang är att sätta hårda ekologiska tak, reglera destruktiva branscher, minska reklamtryck och stärka demokratisk kontroll över centrala system som energi och infrastruktur. En annan dimension är hur skulder, handelsregler och internationella institutioner kan påverka länders möjlighet att prioritera sociala mål framför exportdriven tillväxt. Här blir rättvisa en kärnfråga: rika länder behöver minska sin materiella konsumtion snabbare, samtidigt som fattigare länder kan behöva ökade resurser för att uppnå grundläggande välfärd. Boken kopplar därför degrowth till förslag om omfördelning, teknikdelning och reformer som kan minska beroendet av råvaruexport och osäkra arbetsvillkor. Sammantaget presenteras omställningen som ett projekt för både ekologisk stabilitet och social rättvisa, där politikens uppgift är att göra det goda livet möjligt utan att kräva ständig expansion.
- Amazon Sweden Store: https://www.amazon.se/dp/1786091216?tag=9natreesweden-21
- Amazon Worldwide Store: https://global.buys.trade/Less-is-More%3A-How-Degrowth-Will-Save-the-World-Jason-Hickel.html
- eBay: https://www.ebay.com/sch/i.html?_nkw=Less+is+More+How+Degrowth+Will+Save+the+World+Jason+Hickel+&mkcid=1&mkrid=711-53200-19255-0&siteid=0&campid=5339060787&customid=9natree&toolid=10001&mkevt=1
- Läs mer: https://swedish.top/read/1786091216/
#degrowth #posttillväxt #klimatpolitik #globalrättvisa #hållbarekonomi #LessisMore
Det här är de viktigaste lärdomarna från den här boken.
För det första, Tillväxtparadigmet och dess dolda kostnader, En central poäng i boken är att ekonomisk tillväxt ofta behandlas som ett neutralt mått på framsteg, trots att BNP inte skiljer mellan värdeskapande och skadliga aktiviteter. Hickel lyfter hur tillväxtlogiken pressar fram ökande resursuttag, mer utsläpp och snabbare omvandling av landskap, samtidigt som vinsterna fördelas ojämnt. Han diskuterar hur ekonomier byggs för att kräva expansion för att hålla sysselsättning, skattebas och företagsvinster uppe, vilket gör att politiken låses vid att ständigt skapa mer produktion och konsumtion. I detta perspektiv blir ekologiska kriser inte olyckor, utan förutsägbara följder av ett system som behöver växa oavsett konsekvenser. Resonemanget kopplar också till hur reklam, planerat slitage och kreditdriven konsumtion kan fungera som verktyg för att hålla efterfrågan igång. Därmed blir frågan inte bara hur vi minskar utsläppen, utan varför vi organiserar ekonomin så att den måste expandera för att fungera.
För det andra, Historiska rötter: kolonialism, inhägnader och billig natur, Hickel placerar dagens globala ekonomi i en längre historia där tillväxtens möjligheter delvis skapades genom våld, expropriation och ojämlika handelsrelationer. Han beskriver hur koloniala strukturer och inhägnader av gemensamma resurser omvandlade människor och natur till insatsvaror i en expanderande marknadsekonomi. Ett återkommande tema är idén om billig natur och billigt arbete: att välstånd i vissa delar av världen har byggt på att kostnaderna, ekologiskt och socialt, skjutits över på andra platser. I modern form syns detta i globala leverantörskedjor, råvaruexport och skuldsättning som kan begränsa handlingsutrymme i låg- och medelinkomstländer. Genom att förstå dessa rötter blir degrowth inte enbart en klimatstrategi, utan också en rättvisefråga där historiska obalanser behöver erkännas och adresseras. Boken pekar på att en omställning måste undvika att lägga bördan på dem som redan konsumerar minst, och i stället rikta fokus mot överkonsumtion och maktstrukturer i rikare ekonomier.
För det tredje, Teknik, effektivitet och myten om grön tillväxt, Ett viktigt spår är kritiken av antagandet att vi kan fortsätta öka produktion och konsumtion samtidigt som vi minskar miljöpåverkan tillräckligt snabbt. Hickel diskuterar hur effektiviseringar ofta äts upp av ökad total efterfrågan, samt hur materiella flöden och energibehov tenderar att följa ekonomins storlek. Han problematiserar begreppet frikoppling mellan BNP och resursanvändning, och menar att även om relativa förbättringar är möjliga kan absolut frikoppling i den takt som krävs vara svår att uppnå globalt. Teknik framställs inte som oviktig, men som otillräcklig om den kombineras med ett system som premierar expansion. Han tar också upp att en del så kallade gröna lösningar kräver stora mängder metaller, mark och energi, vilket skapar nya konflikter och ekologiska tryck. Slutsatsen blir att klimatpolitiken behöver mer än innovation och marknadssignaler; den behöver mål för minskad genomströmning av energi och material, särskilt i höginkomstländer, samtidigt som välfärd och trygghet säkras på andra sätt än via tillväxt.
För det fjärde, Degrowth som välfärdsprojekt: arbete, tid och livskvalitet, Boken beskriver degrowth som en strategi för att förbättra livsvillkor snarare än att försämra dem. Hickel lyfter hur mycket av konsumtionsökningen i rika ekonomier inte nödvändigtvis höjer välbefinnandet, samtidigt som stress, tidsbrist och osäkerhet kan öka. Därför argumenterar han för att omställningen bör handla om att omfördela resurser och tid: kortare arbetstid, starkare sociala skyddsnät och investeringar i offentlig service som vård, utbildning, kollektivtrafik och bostäder. Genom att göra grundläggande behov mindre beroende av privat köpkraft kan trycket på ständig inkomsttillväxt minska. Han diskuterar också hur vissa sektorer kan behöva växa, exempelvis omsorg och reparation, medan andra kan krympa, exempelvis fossilintensiva och statusdrivna konsumtionsområden. Degrowth framställs därmed som en medveten omprioritering: mer av det som skapar trygghet och gemenskap, mindre av det som driver utsläpp och överuttag. Detta knyts till idén att frihet kan öka när människor får mer tid och stabilitet, snarare än fler varor.
Slutligen, Politiska verktyg och global rättvisa i omställningen, Hickel diskuterar hur en planerad nedväxling kräver politiska beslut, inte enbart individuella livsstilsval. Han tar upp styrmedel som kan begränsa resursuttag och utsläpp, samt omforma incitament i finans- och näringsliv. Exempel i hans resonemang är att sätta hårda ekologiska tak, reglera destruktiva branscher, minska reklamtryck och stärka demokratisk kontroll över centrala system som energi och infrastruktur. En annan dimension är hur skulder, handelsregler och internationella institutioner kan påverka länders möjlighet att prioritera sociala mål framför exportdriven tillväxt. Här blir rättvisa en kärnfråga: rika länder behöver minska sin materiella konsumtion snabbare, samtidigt som fattigare länder kan behöva ökade resurser för att uppnå grundläggande välfärd. Boken kopplar därför degrowth till förslag om omfördelning, teknikdelning och reformer som kan minska beroendet av råvaruexport och osäkra arbetsvillkor. Sammantaget presenteras omställningen som ett projekt för både ekologisk stabilitet och social rättvisa, där politikens uppgift är att göra det goda livet möjligt utan att kräva ständig expansion.
